Nästa destination: Trondheim
Den eviga kärleken
















Familjen reser





































Hemma!

Hemma från Långholmen
Först när regnen kom förstod jag nåt var fel














Det här är Norge snälla gråt när ingen ser














Tre konserter i tre städer på tre dagar
Stefan och Sami och... lite annat

Jag blir glad
hultsfred/lakselv

(pilarna är på ett ungefär, fixade karta lite snabbt)
Hundra tusen åsikter som Inger lyssnar på

kentfamiljen i Sundsvall!









gatufesten i sundsvall
Tidigt, tidigt på morgonen satte jag mig på ett tåg bort ifrån Stockholm tillsammans med Bella och Lovisa. Satte oss i en vagn och pratade (ganska högt och livligt som det lätt blir ibland) och helt plötsligt hör vi "ni måste vara tysta, det här är en tystvagn". Då började vi såklart skratta ännu mer och en tågvärdinna som precis gick förbi sa att det fanns plats på andra ställen så vi flyttade oss. Tåget skulle egentligen gått direkt till Sundsvall men pga banarbete fick vi byta till buss! Kom fram till Sundsvall runt halv 11 och det var lika roligt som i Kiruna, karuseller och marknadsfeeling.
EMD spelade vid 13 och Bella dregglade över Danny.
De tömde området och insläppet gick smidigt sen eftersom att de gav oss armband innan alla andra. Lovisa stog borta vid Sami och vi andra i mitten och ut mot höger. Martin Stenmarck spelade och Veronica sa att han var snyggare än Jocke. Åkte två karuseller med Veronica och hennes mobil gick sönder, här går det vilt till.
Jag och Veronica gick bort till en annan scen där Markus Krunegård spelade men han var jätteförsenad och vi fick sms om att några försökte ta våra platser vid staketet så det blev ingen Krunegård för oss. En kvinna med två barn (10 och okänd ålder) var där när vi kom och tjejen som det var omöjligt att sätta ålder på hade ställt sig vid staketet på de platser vi köat för hela dagen. Bad henne först snällt att flytta på sig men när hon inte lyssnade fick jag och Bella tränga ut henne. "Är ni nöjda nu?!" undrade hon och vi svarade såklart ja, det är väl klart vi har våra platser igen. Hennes mamma (white trash, 40+, inte smal) kallade mig för horunge. Jag var tvungen att be henne säga det igen eftersom att jag inte visste om jag hört rätt. Horunge. Säger man sånt inför sina barn? Pinsamt.
De skulle se Europe så de gick iallafall sen.
Man kunde skicka SMS till storbildsskärmarna så vi spenderade några tior på det.
"Jag är peppad! /J.Berg"
Det var en väldigt bra publik om man bortser från killarna bakom oss som tyckte att det var väldiogt roligt att skrika någons namn + mamma wohoohoh. Trodde att de skulle hålla på hela spelningen men när kent gick på slutade dom, skönt. Scenen kändes liten och det fanns, jag vet inte hur jag ska beskriva det, ett "trappsteg" ner längs hela scenen som Jocke hängde på ibland. Jag hade sett låtlistan innan eftersom att en i crewet hade gått runt med den så jag visste att de skulle spela Ensam lång väg hem. Det var sjuktfint även om jag trodde att jag skulle bli blind av strålkastarna som de riktade mot publiken under verserna.
Spelningen stog sig bra mot Peace & Love och var mycket bättre än giget på Kirunafestivalen.
/ Amanda
På väg till Sundsvalls gatufest 06:55
PSL-bloggen
Sörjer.
Bilder på kent i Kiruna





kent @ Peace & Love

kentfamiljen på resa (Borlänge-Kiruna) II







kentfamiljen på resa (Borlänge-Kiruna)

























bilder: 1-5 juli
peace and love, kirunafestivalen
Åkte till Borlänge på morgonen och sen hängde vi där, träffade kentfamiljen vid entrén och det började kännas som att man faktiskt skulle se kent igen. Tiden gick snabbt, efter insläppet till området fick man tydligen inte sitta vid staketer eftersom att scenen inte var klar än... Det blev insläpp till scenen och det kändes lite Sofiero 2008 eftersom att det som skulle hålla alla på plats var ett plastband. Allt slutade bra och alla fick sina platser vid staketet. Vampire Weekend spelade vid 18 och det var kul men trångt. Sen spelade ett hårdrocksband och det blev röjigt och våra höfter började bygga upp de blåmärken som finns där nu. När det var 4 timmar kvar till kent började tiden för ovanlighetens skull gå snabbt, helt plötsligt blev klockan 00 och de gick på.
Valet av öppningslåt chockade och jag kunde inte låta bli att snegla bort mot Palle som också stog och skrattade. Fast det var fint och under Det finns inga ord förstod jag inte vilken låt det var, trodde typ att det var Ensammast i Sverige sen efter halva låten kom jag på "ahhhh, har inte hört den här innan ju..."
Det var kul att höra Ingenting någonsin och min favorit från Röd, Ensamheten, som dessutom var sjuuuktbra live! 747 var på setlisten igen vilket kändes varken bra eller dåligt.
"Ni håller oss vid liv" - kent går av scenen
Jocke börjar prata om en b-sida från Du och jag döden och mitt hjärta slår så hårt att det nästan gör ont.
Växlade blickar med Palle och jag vet att han hoppades lika mycket som jag. Det gjorde vi alla.
M spelades och jag trodde inte riktigt att det var sant. Det gör jag nog inte än.
De avslutade med Mannen i den vita hatten med samma extraverser som i våras och svalorna yrde under orden du och jag ska aldrig dö.
Efter spelningen var jag chockad, M.
Fredagen den 2 juli
Jag och Lovisa skulle inte vidare till Kiruna förrän vid 17 så vi gick till Kupolen i Borlänge, åt lite mat och köpte med oss saker till vår planerade picknick. Tiden gick jättesnabbt och vi gick till stationen och hoppade på tåget till Gävle. Två timmar senare var vi i Gävle och där träffade vi först Gabriella och lite senare kom Jonna, Helena och Matilda. Nu var det natttåg mot Kiruna som gällde. Jag, Bella och Lovisa hade liggvagn men innan vi la oss satt vi och pratade och spelade skippo vid de andras platser. Åt chips och pratade lite för mycket när folk ville sova.
Lördagen den 3 juli
Sov till och från under natten och vi kom fram en timme sent till Kiruna.
Kiruna centrum var fyllt av stånd, lotterier och karuseller. En stor scen skymtades och vi gick dit och planerade va rt vi skulle stå. Det var inga andra som 'köade' så vi gick mest runt. Vid insläppet var det bara vi som skulle till scenen där kent skulle spela. Resten vek av till en annan där Erik Grönvall skulle spela.
Någon gång under dagen kom Veronica också, hon hade flygit med kent och The Ark.
Jag och Bella träffade Martin en snabbis.
Ett lokalband spelade och publiken var i extas, The Ark spelade och jag insåg att publiken i Kiruna var mer pepp än vad jag trott. Trots att klockan var 00 sken solen, helt stört. kent gick inte på förrän runt 00:30 och spelningen var fin. De spelade M igen, tyvärr. Hade varit finare om den spelats lite mer speciellt bara på premiären men jaja.
Efter spelningen var det ju ljust och det var jätteförvirrande. Gick och sov lite på vandrarhemmet.
Söndagen den 4 juli
Jag, Bella och Lovisa som sov på vandrarhemmet var tvugna att vara ute därifrån vid 10 så efter det gick vi till ett hotell för att köpa lite frukost. Åt världens torraste macka, tur att den var billig. Väntade där på att klockan skulle bli 13 så vi kunde gå till tåget. Satt och pratade med ett band som hette Avatar, roliga killar! Sen kom kents crew ner och därefter Jocke och Sami. Vi spelade skippo och sen var det dags att gå till tåget. Handlade lite färdkost först.
Tåget var inställt så jag och Lovisa fick åka buss i 4 timmar först! Det var värt det efter att vi stannat för en renfamilj. Då kändes det för första gången som att vi faktiskt var i Norrland!
I Boden bytte vi till natttåg och trots att vi hade sittplatser lyckades jag sova hela natten.
Måndagen den 5 juli
Nu sitter jag hemma hos min mormor 20 minuter utanför Stockholm och försöker sammanfatta det som hänt hittils. På torsdag åker jag till Sundsvall och jag vet inte vad jag ska göra fram tills dess.
/ Amanda
kent / the ark / kentbloggen hittar nya vägar
.
läget såhär 19:19
bögig kille
Snabb sammanfattning om spelningen igår!
Vad ska man säga om gårdagens konsert egentligen? Vi stod och skrek "den här konserten händer inte!" till varandra mest hela tiden. Att öppna med Utan dina andetag... ja vad säger man? Träffade Fanny efter spelningen och hon sa "jag började gråta... alltså för det var så dåligt!" och det kanske sammanfattar lite vad man känner, samtidigt tycker jag inte det är direkt dåligt, mer komiskt. Konserten tog sig dock snabbt med låtar som Det finns inga ord, Ensamheten, Ingenting någonsin och det allra bästa från vårens turné. Kanske att jag tycker de kunde ha hoppat över Krossa allt/Dom andra eftersom upptempo versionen av Dom andra är inne på sin fjärde turné nu. Kärleken väntar är också en låt jag tänker att jag skulle klara mig utan. Synd att de inte spelade fler låtar från En plats i solen, fast samtidigt hoppas jag det blir fler från den på de egna spelningarna. Fint att se 747 tillbaka på listan, faktiskt. Igår var första gången någonsin jag tyckte 747 var vackrare än Mannen i den vita hatten. Att Jocke som första extranummer presenterade en liten låt om folksjukdomen cancer vid namn M fick större delen av oss att bryta ihop. Trodde aldrig jag skulle gråta till M, men inte kunde jag hålla mig. Grät igen under Mannen i den vita hatten. Haha, världens finaste.
Nu befinner jag mig hemma hos Matilda med Helena och Anton har precis åkt hem till Eskilstuna. Om ett tag åker vi till Gävle för att hoppa på tåget till Kiruna som inte är framme förns 9 imorgon bitti. Kan inte lägga upp några fina bilder varken på oss eller på kent (på kent tog jag en-två bild där man ser att det är kent i princip) eftersom jag inte har någon dator och inte ens internet på mobilen eftersom jag befinner mig "i urskogen" som min pappa så fint kallade det. I Stjärnsund med andra ord. Lägger upp bilder när jag kommer hem på måndag.
/Jonna